Onsdag, Mars 23, 2011
Symboler är viktigare än konsekvenser
- Eller: Svenskarna ett bombat folk.
Under min resa genom det Svenska utbildningsystemet har jag fått lära mig en del om Sverige; Vi är ett fredsälskande land, demokratiskt och med låg korruption, vi är neutrala och trasslar oss inte in i stora internationella härvor. Kort och gott: Vi är ett modernt förebildsland.
Men dÃ¥ och dÃ¥ har det hänt att läraren, med ett lagomt utmanande leende pÃ¥ läpparna frÃ¥gat oss. “Men har vi verkligen varit neutrala?”. Efter det sagts berättas det om vÃ¥ra transit tÃ¥g under andra världskriget. Efter fem minuter var alla överrens.
- Ja, vi var hantlangare åt onda nazister. För detta bär vi skuld.
Men Afghanistan? Libyen? Neutralitetsdebatten blossar upp ibland men dör lika fort. Varför? För att leka mänsklighetens räddare gör oss glada. Precis som många gillar att agera hobbypsykolog åt sina vänner, bara i större skala. Att ta itu med sina egna problem är inte lika roligt. Men samtidigt som vi gör detta gillar vi också neutralitets stämpelns trygghet. Så, vi hoppar in i någon annans krig. Klagar lite över hur dumt det är och går vidare.
För många är det viktigare att vi agerar symboliskt, visst skall vi vara med och befria ett folk! Men konsekvenserna? Troligt är att Libyen, precis som Afghanistan och Irak, kommer bli ännu en psuedo-koloni.
De kommer påtvingas västerländsk liberalism. Om de misslyckas och håller fast vid sina traditioner, då utser vi en ny Hamid Karzai att leda landet. Behöver jag ens nämna att ett stadigare grepp om oljan också lockar?
Om vi kastade av oss neutralitets-manteln vore vi i alla fall inte hycklare.
Har vi inte lärt oss något av de övriga symboliska interventionerna? Det kommer sluta med ett land som åratal efter kriget kommer vara kvar i samma kaosartade tillstånd. Men också vara en finansiell börda för en redan bankrutt västvärld. För på något sätt är vi skyldiga att bygga upp landet.
Sverige böjer sig över för det internationella samfundet igen. Vi fantiserar oss bort till en avlägsen fiktiv framtid där vi får betalt för alla goodwill-poäng vi sammlat ihop över åren. Kasta istället tärningen och låt det gå som det går.
Vår naiva tro på att vi kan skapa en utopi kommer straffa sig.
Tisdag, Mars 8, 2011
Uppdelning
Här på Antagonisten har vi försökt hålla en nivå på 2 till 4 inlägg per månad. Skälet till att vi inte är mer aktiva är för att det här inte här någon vardagsblogg. Vi är inte uppsugna av vår egen existens, vi är inte intresserade av att skylta med vår konsumtion eller triviala vardagsbekymmer.
Antagonisten har inte heller några behov av att växa. Det är självklart kul med fler läsare, men vi behöver inga visningar för att betala någon bandbredd. Inte heller anser vi oss vara några fullfjädrade aktivister.
Sidan du läser har bara varit en ventil för mig och Masaryk, vilket det också fortsättningsvis kommer vara. Våra enda ambitioner med att ventilera oss här har varit att förbättra vårat eget skrivande, att strukturera våra tankegångar ännu bättre. Om det sedan har givit dig något att tänka på så är det en bonus vi är tacksamma för.
Nu stÃ¥r vi inför en uppdelning, I framtiden kommer vi först och främst fokusera pÃ¥ det engelsprÃ¥kiga webbmagasinet “In Mala Fide“. Artiklarna där kommer antagligen vara av längre och mer djupgÃ¥ende karaktär.
Antagonisten kommer bestå, antagligen med en något lägre aktivitetsnivå. I fortsättningen kommer inläggen här vara av mer vardaglig karaktär och vara inriktad på Sverige (som tidigare).
Söndag, Februari 20, 2011
Människan, vår historia och vad vi har
Vi är av arten Homo Sapiens. Sapiens är latin för vishet och tänkande. Med tusenårig historia av civilisation i ryggen och enorma teknologiska framgångar förstår man varför vi har givits det namnet. Trots det lyckas vi nog dagligen trampa på adjektivet som beskriver våran art. Om och om igen. Det är dock inte för att mänskligheten helt och hållet består av idioter.
När vi gör bedömmningen att mänskligheten är idioter för att vi inte agerar rationellt, eller alltid tänker efter, sÃ¥ utgÃ¥r vi frÃ¥n premissen att människan till naturen ska agera rationellt. Med den mÃ¥ttstocken är det sant - Vi är hopplösa. Men, om “Sapiens” skulle vara en missvisande titel, och vi inte är de tänkande människor vi tror att vi är - Är dÃ¥ mänsklighetens stundvisa irrationalitet nÃ¥got att bli förvÃ¥nad eller till och med bitter över?
Människans essens är inte intellektet, den fria tanken. Den stora underliggande essensen i allt liv är viljan. En tanke som Schopenhauer och Nietzsche mfl. utvecklat. Essensen av livet självt är viljan, och viljan lever nu. Inte tusen år förr eller framm.
Det här resonemanget vill jag koppla ihop till en fråga som ställts många gånger. Varför lär vi oss aldrig av historien? Varför växer det alltid fram nya enklaver av radikal kommunister? Varför kan vi aldrig skaka av oss förintelseförnekare? Rationellt tänkande och kritiskt tänkande är bara ett verktyg vi använder oss av, medans viljan är vår drivkraft. Vad den riktas mot kan vara individuellt, men med våra handlingar hoppas vi kunna uppnå något i nuet eller närstående framtid. Vare sig det vi hoppas vinna är höjd social status, höja sitt ego, bättre ekonomi, ett utlopp för sina känslor eller bara ett rent samvete.
Vi begriper känsloresonemang och vår perception av världen efter att den passerat alla våra moraliska och sociala filter, mycket bättre än objektiv fakta och historia. Historien upprepar sig inte för att vi inte lyssnar. Utan för att gärna vi sorterar bort det, när det står i vägen för våra visioner, mål och viljor. Historia går bra i skolbänken, men vi är sällan motiverade att applicera det på vår situation eller att tänka utanför det vi fått lära oss.
Om vi tänker utanför de grundliga och vinklade historiekurserna du kanske läst, om vi väljer att vidga vårat perspektiv, kanske inser vi då att den moderna människan är ingen dagsfärsk uppfinning. Civilisationer och kulturer har vuxit och utvecklats långt innan skriftspråket kunnat föreviga dom. Vi har genomgått en långsam evolution. Under vår tid på jorden har ideér, värden och metoder genomgått konkurrens och utslagning.
- Kvar har vi det som fungerat.
Detta är skälet till att vi idag inte har några civilisationer som grundats på ideén om dyrkandet av självet och sin egoism (LaVey). Det är skälet till att vi inte hittar några större samhällen som grundats på socialistiska tankegångar. Det är skälet till varför vi inte hittat några långlivade anarkister.
Tisdag, Februari 15, 2011
Verkligheten
Har du någonsin tagit en promenad en varm sommardag? Solen i ansiktet värmer ditt yttre. Himlen kan lika gärna representera ditt sinne, fritt från molnen som förmörkar världen. Gräset är grönt, löven i träden likaså och du finner en viss harmoni i dessa livsformer. Kanske flyger en vindpust förbi dig och dess avkylande effekt väcker dig, om än tillfälligt, från din dvala. Allting är perfekt och inga bekymmer existerar.
Gå nedanför samma väg några månader senare. Det är vinter. Kallt. Du finner kanske en viss tröst i den vita, oskyldiga snön tills du inser att den är befläckad. Du kan inte ta ett steg utan att kliva på kvarlämningarna av en eller flera förbipasserande hundar. Den oskuldsfulla snön visar sig vara inget mer än ett avloppsrör.
Varför har denna tidigare perfekta plats besudlats? Är det för att människan är mindre benägen att plocka upp efter sig under de kalla vintermånaderna? Nej.
Det är då du inser att det alltid varit så. Att det gröna gräset, de träd som dansade i vinden under den skinande solen och den molnfria himlen också besudlats precis som iskristallerna på marken. Du har bara inte märkt det tidigare. Den vackra illusionen du hade under sommaren, var just det. En illusion.
Vilken fasad vi än väljer att se visar sig i slutändan vara en lögn och under allt gömmer verkligheten sig, dold av oss själva. Du kan välja att acceptera illusionen och leva ditt liv efter den. Du kan till och med skriva en dikt om den. Men trots allt existerar sanningen och hur ful och smutsig den än är, förblir den verklig.
Du kan fylla ditt liv med regnbågar och enhörningar men i grund och botten är allt, mer eller mindre hundskit. Accepterar du det?
Söndag, Februari 6, 2011
Egypten är en distraktion
Den stundade revolutionen i Egypten har varit på allas läppar den senaste tiden. Istället för att genast ansluta mig till någons sida och börjat spamma slagord över internet, har jag väntat för att se hur det hela fortlöper då jag är mycket skeptisk mot revolutioner överhuvudtaget.
I sedvanlig tradition hejar västvärlden på oppositionen. Varför? För att oppositionen består av det vanliga folket, från de extremt fattiga till den övre medelklassen. Eftersom de inte är samhällseliten måste deras motiv vara ädla: De vill göra sig fria från tyranni! De vill ha demokrati! Och frihet! Det här kommer leda dom till ett modernt progressivt samhälle, som vårat.
Naivt säger jag. Det här är inte en Hollywood film där de underpriviligerade är oskyldigheten själv, och bekämpar ondska med sin aura av ren godhet. Vi lever i verkligheten, att ständigt koppla bort oss från den till romantiska fantasier är skadligt.
En del tror det blir genuint bättre utan Mubarak; en del (särskilt unga män) är upproriska av naturen och är med för upprorets skull, andra är rena konformister och en sista klick passar på att våldta, råna, mörda och plundra medans polis och militär är upptagna med att vakta aktivister.
Vad ingen verkar komma ihåg är att revolutioner ofta leder till en utrotning av den naturligt framvuxna aristokratin/ledarstaben. Och gör väg för både samhällskaos och riktiga tyranner. Napoleon, om ni har hört talas om honom?
Mubarak kan mycket väl vara korrupt, eller den envåldshärskare som han utmålas att vara.
Men vad man glömmer är att folket har de ledare de förtjänar. Det är samhällsklimatet som formar sina ledare. I en demokrati ska man inte vara förvånad om man får ledare som säger en sak och gör en annan. I ett kaotiskt samhälle ska man inte vara förvånad om man får en diktator som ledare. För det är vad som krävs av en för att komma till den positionen. Alternativt behålla den.
- Brett StevensWe can keep telling the Egyptians that it’s time they have our freedoms. But they would be right to be cynical. After all, our freedoms don’t exist. What exists is a pleasant illusion, and underneath its cuddly fur coat, fangs to remove any who point out that the illusion is indeed not reality.
Jag tror Brett Stevens kan ha rätt i sin analys. De går från ett samhälle där folk vet att de inte kan uttrycka sina åsikter hur som helst, till ett samhälle där de flesta lever i en illusion att åsiktsförtryck hör till det förgångna.
Trots min hårda kritik tar jag inte parti för status quo. Jag tar inte parti för något i det här fallet. Låt tärningen rulla. Men vilka är vi att komma och dömma i Egyptens inrikesproblem? Att västvärldens ledare skall uppmana Mubarak att göra eftergifter eller avgå är bara ren idioti eller falsk altruism.
Vi har våra egna problem, att distrahera oss med andras problem för att må bättre löser ingenting.